Hur är det att leva i Sverige med ett annorlunda utseende?

Diskrimineringslagen och DO
Sedan den 1 januari 2009 gäller en ny samlad Diskrimineringslag (2008:567) i Sverige. Den har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning och ålder. Samtidigt som den nya diskrimineringslagen trädde i kraft bildades Diskrimineringsombudsmannen, DO, och de fyra tidigare ombudsmännen mot diskriminering: Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Handikappombudsmannen och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning avvecklades.

DO:s uppgift är att se till att diskrimineringslagen följs genom att granska hur arbetsgivare, högskolor och skolor lever upp till lagens krav och genom kunskaps- och informationsspridning. Enskilda som blivit diskriminerade kan anmäla detta till DO som kan utreda, ge råd och företräda den som blivit diskriminerad i domstol.

Rapport från skolan
Barn och ungdomar tillbringar en stor del av sin tid i förskola och skola. Inom skolan har elever rätt att skyddas mot kränkande behandling och diskriminering enligt 14 a kap. skollagen och diskrimineringslagen. En elev som utsätts för kränkande behandling kan vända sig till Barn- och elevombudet (BEO), som utreder anmälningar och kan företräda eleven i domstol i en skadeståndstvist. Om den kränkande behandlingen kan kopplas till någon av diskrimineringsgrunderna ska ärendet behandlas av DO.

Skolverket har på uppdrag av regeringen gjort en undersökning av trakasserier och kränkningar i förskola, grundskola, särskola, gymnasieskola och vuxenutbildning. En del av undersökningen är en kvalitativ intervjustudie, Rapport 326:2009, där 529 barn, elever och studerande medverkar. Deras berättelser visar att grunden till att diskriminering uppstår kan kopplas till föreställningar om normalitet och avvikelse. Skolmiljön är en mötesplats där normer upprepas och utmanas. Det ”normala” och det avvikande skapar gränser och hierarkier i verksamheten, i vilken det normala anses ha en överordnad position.

”Svenskhet” placeras överst i den etniska hierarkin. Hur svensk man anses vara är kopplat till utseende, språk och föreställningar om etniskt ursprung. Så tidigt som i förskolan kopplar barn vit hudfärg till ”svenskhet”. Graden av mörkhet bestämmer om man kallas ”blatte” eller ”neger” och vilken plats i hierarkin man tilldelas. Vem som använder orden har betydelse för innebörden. Det är mer problematiskt om en ”vit” person säger ”blatte” än om det sägs av en person med utländsk bakgrund. Även sammanhanget har betydelse och studien visar att elever i grundskolor som är etniskt och religiöst blandade inte upplever att etnicitet är en framträdande anledning till trakasserier. Däremot upplever elever i etniskt homogena skolor, där elever med utländsk bakgrund är i minoritet, trakasserier p.g.a. etnicitet.

Att skilja sig från normen
Många internationellt adopterade har ett utseende som skiljer sig från normen, i synnerhet eftersom de flesta internationellt adopterade växer upp i familjer som har ett ”svenskt” utseende och som ofta lever i en övervägande ”svensk” miljö. Monica Dalen, professor vid specialpedagogiska institutionen vid Oslo Universitet, har pekat på att ett bekymmer för internationellt adopterade kan vara att deras etniska självidentifikation kan komma i konflikt med den etnicitet de tillskrivs av omvärlden. Många upplever sig som ”svenska” men uppfattas av omvärlden som ”icke-svenska” och förknippas med invandrare och flyktingar. Internationellt adopterade har invandrat men deras livsöde skiljer sig från invandrade ungdomars i väsentliga delar. Monica Dalen skriver ”Den som är adopterad har ett mer definitivt brott i sin livshistoria än de flesta invandrarungdomar. De adopterade har gjort en lång kultur- och klassresa och de har ingen returbiljett.” Till skillnad från invandrare, som ofta har en fortsatt kontakt med sin ursprungskultur, har det adopterade barnet ofta bara utseendet kvar efter sitt födelseland.

Frank Lindblad, barn- och ungdomspsykiater, skriver i sin bok Adoption: ”När adopterade möter fördomar är det kopplat just till utseendet och de fördomar som i Sverige finns knutna till ett utseende, som ger associationer till en viss nationalitet eller kulturkrets… Dessa fördomar varierar med förväntningarna på ett visst utseende. De kan också variera beroende på kön.” Han berättar att han från många adopterade hört historier om arbetsgivare, som verkat mycket intresserade vid första telefonkontakten, varpå intresset svalnat då den sökandes icke-nordiska utseende blivit uppenbarat. Ett exempel på fördomar som är kopplade till en kombination av utseende och kön är de föreställningar om sexuell tillgänglighet som beskrivs av adopterade kvinnor med asiatiskt ursprung i en artikel av Frank Lindblad och hälsoinformatören Sonja Signell.

Adopterade förhåller sig till sin utseendemässiga likhet med invandrare på olika sätt. En del söker kontakt för att få möjlighet att umgås med människor som till det yttre ser ut som de själva. Andra tar avstånd från flyktingar och invandrare de möter. Lene Kamm, psykolog anställd vid den danska adoptionsmyndigheten, menar att de då väljer bort en möjlighet till yttre identifikation. Det skulle kunna vara en god insiktsprocess att få uppleva likhet i speglingen med en annan människas ansikte och samtidigt se på kulturella och sociala skillnader.

Identitet och hälsa
I en artikel i tidskriften Invandrare & Minoriteter lyfter barnläkaren Anders Hjern fram att den som tillhör en synbar eller hörbar minoritet tillskrivs en etnicitet av majoritetsbefolkningen. Denna tillskrivna etnicitet kan leda till diskriminering på t.ex. arbets- och bostadsmarknaden. Han skriver ”Det är uppenbart att diskriminering kan påverka hälsan indirekt genom att bidra till sämre livsvillkor. Men erfarenheter av diskriminerande behandling kan också ha en mer direkt påverkan på hälsan. Återkommande diskriminering kan ses som en form av kronisk stress där den diskriminerade ständigt är beredd att möta negativa reaktioner i sin omgivning.” Han konstaterar att undersökningar i flera europeiska länder visar att psykisk ohälsa är mer utbredd bland människor med ursprung utanför västvärlden jämfört med majoritetsbefolkningen.

I samma nummer av Invandrare & Minoriteter redogör två danska forskare Marianne Kastrup, överläkare vid Videnscenter för transkulturell psykiatri vid Rigshospitalet i Köpenhamn och Karin Helweg-Larsen, specialläkare i samhällsmedicin och patologi, för en registerstudie om samband mellan psykiska problem och förhållanden som identitet, marginalisering och generationskonflikter. Studien visar att adopterade kvinnor särskilde sig genom att visa högre frekvens av personlighetsstörning, ätstörningar och missbruk i jämförelse med danskar, invandrare och andra generationens invandrare. Anders Hjern skriver i Socialstyrelsens Folkhälsorapport 2009 att barn som adopteras från länder utanför Europa vårdas två till tre gånger så ofta som ungdomar födda i Sverige på sjukhus för psykiatrisk sjuklighet. Risken är också högre i förhållande till ungdomar med utländskt ursprung som vuxit upp med sina biologiska föräldrar. Författarna menar att detta troligen kan förklaras av de adopterades utsatta situation i ursprungslandet före adoptionen men man utesluter inte att påverkbara faktorer efter adoptionen som diskriminering p.g.a. avvikande utseende och anknytningssvårigheter kan bidra till sårbarheten.

Adoptivföräldrarnas inställning
Lene Kamm menar att internationellt adopterade behöver bygga sin identitet på både sin kulturella och sociala tillhörighet och sin utseendemässiga tillhörighet. Adoptivföräldrarnas attityder till människor som har samma utseende som barnet och barnets ursprungskultur har stor betydelse för barnet. Hon skriver ”Om barnet märker att föräldrarnas inställning till flyktingar och invandrare inte är trovärdig, vad innebär det då för hennes tro på att hon själv är accepterad och likvärdig, hon som till det yttre liknar de här grupperna?”

Länkar
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8495/2009-126-71_200912671.pdf

http://www.skolinspektionen.se/BEO/

http://www.skolverket.se/publikationer sök rapport: Diskriminerad, trakasserad, kränkt?