Längre väntan på att få adoptera

Under senare tid har det tagit allt längre tid att adoptera. Det totala antalet internationella adoptioner i Sverige sjönk år 2006 med 19 procent jämfört med året innan. Troligtvis kommer antalet att sjunka på liknande sätt i år.

Fler sökande än barn tillgängliga för adoption
Bakgrunden till de längre väntetiderna och det minskade antalet adoptioner är att fler är intresserade av att adoptera internationellt än det finns barn tillgängliga för internationell adoption. Intresset för att adoptera internationellt har ökat i många av mottagarländerna och nya länder har tillkommit. I Spanien har intresset för internationell adoption vuxit explosionsartat. Antalet internationella adoptioner i Spanien ökade mellan 1998 och 2004 med 273 procent, från 1487 till 5541 adoptioner per år. Under samma tid ökade antalet internationella adoptioner i världen med 42 procent (Selman P. 2006). Samtidigt har den socioekonomiska utvecklingen i flera av ursprungsländerna inneburit att färre barn lämnas för internationell adoption. Fler barn kan i dessa länder stanna i sina ursprungsfamiljer och man gör i större utsträckning nationella placeringar för de barn som behöver en ny familj.
Det är en diskrepans mellan vilka barn som önskas av de sökande och vilka barn som behöver familj genom internationell adoption. På CARA:s adoptionskonferens i oktober 2007 i Indien nämnde Peter Selman, forskare i adoptionsstatistik vid universitetet i Newcastle, att för varje barn under tre år, som inte har några kända hälsoproblem och som behöver en familj genom internationell adoption, finns ungefär tre sökande familjer. Samtidigt finns det många barn på barnhemmen som är äldre än tre år och/eller har någon sjukdom eller något funktionshinder. Till dessa barn är det fortfarande svårt att hitta adoptivföräldrar.
Förändringar i Kina påverkar adoptionsverksamheten i hela världen. För Sveriges del har adoptionerna från Kina omfattat omkring hälften av det totala antalet adoptioner de senaste åren. Intresset för att adoptera från Kina har varit enormt i Kinas samarbetsländer (18 länder), vilket fått till följd att väntetiden under det senaste året blivit längre. För närvarande är handläggningstiden ca två år och mycket talar för att den kan komma att bli längre. För att begränsa antalet ansökningar införde den kinesiska adoptionsmyndigheten CCAA i våras nya krav på de sökande. De nya kraven innebär att många sökande inte längre kan skicka sin ansökan till Kina. Detta, i kombination med den allt längre handläggningstiden, har gjort att man väljer att ansöka om adoption från andra länder vilket i sin tur påverkar tiden det tar att adoptera från dessa länder.

Mer arbete, minskade resurser
För adoptionsorganisationernas del innebär detta att antalet ansökningar växer samtidigt som antalet slutförda adoptioner per år minskar. Praktiskt betyder det mindre resurser och större arbetsbelastning. För att anpassa sig till den förändrade situationen har flera av adoptionsorganisationerna minskat sin personal och ändrat sina avgiftssystem.
Eftersom man kan vara registrerad som sökande hos flera adoptionsorganisationer är det omöjligt att veta hur många sökande det finns totalt. Adoptionscentrum, som är den största adoptionsorganisationen, har idag ca 2900 sökande i sitt register varav ca 950 har skickat ansökan till utlandet. Den näst största adoptionsorganisationen, Familjeföreningen för internationell adoption, har drygt 1000 registrerade ansökningar varav ca 400 är skickade till utlandet.
Adoptionsorganisationerna ska tillämpa strikt turordning då de förmedlar ansökningar till utlandet. När de sökande betalar in sin sökandeavgift ska de få ett registreringsdatum och när de får beslut om medgivande kan de aktivera sin ansökan. Adoptionsorganisationen ska sedan förmedla ansökningarna i tur och ordning utifrån registreringsdatum.
När ansökan skickas till utlandet avslutas väntetiden hos den svenska adoptionsorganisationen och ursprungsländernas handläggning tar över. Ursprungsländerna har olika regler och policy för hur de hanterar ansökningar. CCAA tillämpar strikt köordning medan andra adoptionskontakter gör en mer individuell matchning. I en del länder, som t.ex. Sydafrika och Taiwan, får den biologiska mamman vara med och välja adoptivföräldrar till barnet. Detta innebär att sökande kan få vänta olika länge på att få barnbesked trots att de haft lika lång väntetid i Sverige.

Kommunernas handläggning
När väntetiderna, från att de sökande fått sitt medgivande blir mer än två år påverkar det också kommunernas handläggning. Många sökande kommer inte att hinna få något barn under de två år som ett medgivande gäller. Ett beslut om medgivande gäller enligt socialtjänstlagen i två år och det går alltså inte att besluta om medgivande för längre eller kortare tidsperiod. Man kan inte heller förlänga ett medgivande. Däremot kan de sökande ansöka om nytt medgivande. En bedömning i varje enskilt fall får göras av hur mycket de sökandes situation förändrats och utifrån det hur omfattande den nya utredningen behöver vara.
Den ovissa väntan kan vara känslomässigt påfrestande och de sökande kan komma att behöva stöd från sina utredare.

Konsekvenser för de sökande
Det är viktigt att de som är intresserade av att adoptera får information så att de själva kan bedöma sina möjligheter och ta ställning till om de vill ansöka om att få adoptera ett barn. Detta är dock inte någon lätt uppgift eftersom den internationella adoptionsverksamheten i många avseenden är mycket oförutsägbar. Ursprungsländer kan plötsligt stoppa de internationella adoptionerna och adoptionsorganisationerna kan finna nya samarbetskontakter i nya ursprungsländer. Därför kan man egentligen inte veta något mer än hur det är vid varje given tidpunkt.
Som det ser ut just nu är det troligt att en del av de adoptionssökande som är registrerade hos adoptionsorganisationerna inte kommer att kunna adoptera något barn. Många kommer att hinna bli för gamla för att kunna få ett nytt beslut om medgivande. Sedan Kina införde sina nya krav på sökande kan ensamstående skicka sina ansökningar till ytterst få kontakter. Detta innebär att möjligheten för en ensamstående, som ansöker om adoption idag, att få ett barn är mycket liten, om man ser till hur förhållandena är idag. En del familjer som har adopterat kommer inte att hinna adoptera ett syskon.
Utöver dessa mer konkreta konsekvenser innebär den ökande väntetiden en känslomässig påfrestning. Väntan är inte bara lång utan även oviss. Eftersom de flesta sökande registrerar sig hos adoptionsorganisationen innan de har fått sitt medgivande förändras kösituationen varje gång en sökande meddelar att de fått medgivande. Det är därför omöjligt att svara en sökande på hur många som står före på tur att skicka sina ansökningar. Antalet sökande med tidigare registreringsdatum kan förändras till att bli fler om sökande med tidigare registreringsdatum aktiverar sin ansökan eller färre om sökande med tidigare registreringsdatum avbryter, byter land eller väljer att skicka sin ansökan genom en annan adoptionsorganisation.

Konsekvenser för barnen
Det finns inget som tyder på att det tar längre tid för barnen att bli adopterade. Däremot kan en konsekvens av de långa väntetiderna för föräldrarna bli att en del adopterade barn inte kommer att få några syskon.
För äldre barn och barn med s.k. särskilda behov kan de längre väntetiderna för adoptivföräldrar innebära större chanser att få en adoptivfamilj. Många ursprungsländer ger förtur till sökande som adopterar barn med särskilda behov. Det är viktigt att bedöma om de sökande har kapacitet att ta emot ett barn med särskilda behov. Viktigt är också att de sökandes beslut är väl genomtänkt så att det inte endast är ett sätt att förkorta adoptionsprocessen.

Referens:
Selman P (2006) “Trends in Intercountry Adoption: Analysis of data from 20 receiving countries” Journal of Population Research, 23-2: 183-204 – special issue on Globalisation and Demographic Change”