Information och intryck från ett ursprungsland

Ett viktigt redskap i MIA:s tillsyn är att resa till ursprungsländerna. Här sammanfattas information och några intryck från MIA:s tillsynsresa till Ryssland i april 2007. En närmare redogörelse för MIA:s tillsynsresa till Korea i september 2007 kommer i nästa nummer av MIA Info.

Tillsynsresa till Ryssland

Det första barnet som adopterades till Sverige från det forna Sovjetunionen kom från Moskvaområdet till en rysk familj i Sverige 1989. Adoptionscentrum har samarbetat med myndigheter i olika regioner av Ryssland sedan 1991. I dagsläget har BFA-A och Adoptionscentrum auktorisation för att förmedla adoptioner från Ryssland. Dock har ingen av de två organisationerna ännu fått ackreditering i Ryssland enligt de nya regler som utfärdats av ryska myndigheter.
MIA genomförde en tillsynsresa till Ryssland under april 2007. Bakgrunden till denna var bl.a. en ny lag som gällde registrering av Non-Governmental Organizations (NGOs) i Ryssland. Lagen, som trädde i kraft i januari 2006, innebär att alla NGOs måste registreras och att det ställs nya krav på information som de måste redovisa. MIA ville under resan få mer information om vilka nya krav som ställs på adoptionsorganisationerna, få möjlighet att följa adoptionsprocessen från den utredning som görs om barnens bakgrund till adoptionsbeslutet i rysk domstol, få klarhet i vilken information om barnen som adoptivföräldrarna kan få tillgång till före sin första resa och få information om avgifter och kostnader som svenska adoptionsorganisationer betalar för adoptioner från Ryssland.

Barnens bakgrund
Den vanligaste orsaken till att barn blir tillgängliga för adoption är att deras föräldrar blivit fråntagna föräldrarätten. En del av barnen har ensamstående mödrar som inte har ekonomiska möjligheter att ta hand om dem. I dessa fall kan mödrarna ge sitt skriftliga medgivande till att barnen lämnas för adoption.
När ett barn omhändertas för samhällsvård är det i Ryssland flera olika ministerier som är inblandade och har olika ansvarsområden. Det är Hälsoministeriet som ansvarar för barnhem för de små barnen upp till fyra års ålder. Utbildningsministeriet ansvarar för barnhem och internatskolor för barn mellan fyra och 18 års ålder. Socialministeriet ansvarar för unga vuxna mellan 18 och 23 års ålder, samt för institutionsvård för barn med fysiska eller psykiska funktionshinder.
Barn som saknar familj registreras först hos lokala förmyndarmyndigheter. Barnen ska vara förklarade tillgängliga för adoption innan de får föras in i det regionala adoptionsregistret. De ska vara inregistrerade i databanken för lokal adoptionsplacering under en period om två månader. Har de inte fått adoptivfamilj under denna period sänds uppgifterna till det centrala federala registret i Moskva. Under de sex månader som barnen är registrerade i det centrala registret kan de adopteras endast av inhemska adoptivföräldrar. Det blir sammanlagt minst åtta månader innan internationell adoption är möjlig.

Demografi och hälsa
Rysslands befolkning minskar årligen med 700 000 människor. Enligt ryska barnläkare måste Ryssland öka födelsetalen från nuvarande 1,2-1,5 miljoner till 2-2,5 miljoner per år för att upprätthålla befolkningstalen. Andelen barn i befolkningen har sedan 1990 minskat med en tredjedel. Sjukdomsfrekvensen för barn under 15 år har ökat med 15 procent under de senaste fyra åren.
Moderns föräldrapenning (fäder är ytterst sällan pappalediga) uppgår under de första ett och ett halvt åren till 40 procent av hennes senaste inkomst. Man har rätt att vara föräldraledig under tre år och därefter återvända till sin tidigare arbetsplats.
President Putin introducerade 2007 det s.k. moderkapitalet, som utbetalas till kvinnor som föder sitt andra barn. En summa på 250 000 rubel (ca 65 800 SEK) sätts in på ett särskilt konto som modern får disponera fr.o.m. barnets tredje födelsedag, dock endast till barnets utbildning, inköp av lägenhet till familjen och dylikt. Opinionsundersökningar visar att majoriteten av de ryska kvinnorna anser att detta förvisso är en stor summa pengar, men att den inte påverkar deras beslut att försöka få fler barn.
Hälsotillståndet har försämrats i Ryssland. Orsakerna är bl.a. dåliga levnadsvanor i form av hög alkoholförbrukning och rökning, fet och vitaminfattig kost samt otrygga levnadsvillkor. En rad sjukdomar har åter fått spridning, såsom tuberkulos och difteri. Hiv/aidsepidemin växer, främst bland sprutnarkomaner. Enligt UNAIDS uppskattas antalet hiv-smittade i Ryssland nu till nära en miljon personer.
Hälsovården fungerar otillfredsställande, särskilt primärvården är eftersatt. Flertalet allmänna sjukhus är nedgångna. Lönerna för sjukvårdspersonalen är låga och patienter måste ofta betala en extra slant till personalen för att få vård.
I Ryssland går det två aborter på varje födsel. Familjeplanering och sexualupplysning kan genomföras endast i mycket blygsam omfattning. Trenden i antalet aborter är dock nedåtgående – under de senaste tio åren har antalet aborter minskat med en fjärdedel.
Barnadödligheten är hög efter europeiska mått och dödligheten har dessutom ökat bland personer i arbetsför ålder. 2002 var den förväntade livslängden för män bara 60 år, medan siffran för kvinnor var 72 år.

Barnets rättigheter
Ryssland har ratificerat FN:s Barnkonvention, men konventionen tillämpas inte alltid. Situationen på landets barnhem är i allmänhet besvärlig, på många håll svår.
Många hem- och familjelösa barn hamnar i kriminalitet och tvingas in i missbruk och prostitution. Ungdomsbrottsligheten har ökat på senare år. Enligt en siffra, som uppgavs för oss under vår resa, är ca 800 000 barn föräldralösa i Ryssland, vilket är fler än efter andra världskriget. 250 000 av dessa bor på institution. 90 procent av dessa barn har föräldrar och är därmed s.k. socialt föräldralösa. Totalt blir det 130 000 nya föräldralösa barn i Ryssland varje år, varav hälften är barn till föräldrar som förlorat föräldrarätten.
Barnhemmen är alla statliga och saknar program för utslussning. Vården av barnen styrs av hälsovårdsnämnden och det anses som en sanitär olägenhet om barnen skulle laga mat, tvätta eller städa. De flesta barnen lämnar barnhemmen efter nioårig skola vid 15 års ålder, utan att ha fått någon träning i daglig livsföring. De som går två år till i skolan kan få stanna på barnhemmen under den tiden. Många av barnen har olika svårigheter, är försenade i sin utveckling och klarar inte av studierna. En del av barnen återvänder till sina familjer. Eftersom ingen i regel har arbetat med familjen under tiden barnen vistats på barnhem har kontakten oftast inte upprätthållits. Det blir därför ofta förenat med problem för barnet att återvända till sin familj.
Under senare år har det framkommit oroväckande uppgifter om en kraftigt växande produktion av barnpornografiskt material i Ryssland. De många hem- och familjelösa barnen är en utsatt grupp för sexuell exploatering.
Positivt är att frågor som rör de föräldralösa barnen numera har hamnat på den politiska dagordningen. Som ett led i att försöka minska antalet barn på institution har President Putin genomfört en rad förändringar inför år 2007. Dessa innefattar bl.a.: