Vägledande samspel för nyhemkomna adoptivföräldrar

Falu kommun erbjuder föräldragrupper för nyhemkomna adoptivföräldrar. Grupperna anordnas av Dialogen som är en verksamhet som drivs av kommunen. I grupperna har man arbetat med Vägledande samspel eller International Child Development Programme, ICDP, som det också kallas.

Vägledande samspel är ett program utarbetat av professor Karsten Hundeide och professor Henning Rye, vid Oslo universitet. Utbildningsprogrammet har använts bl.a. i Angola, Etiopien, Italien, Brasilien, Colombia, Ryssland, Makedonien, Tanzania och Danmark. I Sverige sprids och vidareutvecklas programmet genom Stiftelsen ICDP Sweden.

Vägledande samspel är ett förhållningssätt till barn som bygger på respekt för barnet som en egen person. I stället för att undervisa föräldern i en uppfostringsmetod bekräftar Vägledande samspel förälderns egen kompetens. Tanken är att utveckla förälderns lyhördhet för sitt barn så att hon/han kan skapa en god dialog med barnet. Detta sker genom att man i grupp och enskilt arbetar kring åtta teman, som också kan grupperas i tre dialoger. Den första dialogen handlar om att skapa en positiv bild av barnet samt öka förälderns lyhördhet och responsivitet gentemot barnet. Den andra dialogen handlar om att se barnets inneboende utvecklingspotential och vilja att utforska världen. Förälderns roll i detta samspel är att vägleda och hjälpa barnet skapa mening och sammanhang i dess upplevelser. Den tredje dialogen kallas den reglerande dialogen och handlar om att utveckla skyddande gränser för barnet. I takt med utveckling och mognad kan barnet internalisera gränserna och göra dem till en egen inre förmåga att styra sig själv.

Alla nyhemkomna adoptivföräldrar i Falu kommun får, av socialsekreteraren som arbetar med adoptionsfrågor, ett erbjudande om att delta i en föräldragrupp. När det finns en grupp på tre till fyra föräldrar startas en föräldragrupp. Gruppen träffas en och en halv timma, sex till åtta gånger. Eftersom föräldrarna har barnen med sig kan gruppledarna bekräfta föräldrarnas samspel med sina barn. Deltagarna får en hemuppgift vid varje tillfälle som de kan diskutera hemma med den andra föräldern.

Lisa Grundström, en av de gruppledare som arbetar på Dialogen, beskriver kortfattat de åtta teman som man arbetar med i grupperna så här:
Tema 1 - Visa positiva känslor: Föräldrarna får göra en övning där de bland positiva ord får välja de ord som de tycker bäst beskriver deras barn. Med dessa ord får de sedan beskriva sina barn för varandra.
Tema 2 - Visa följsamhet med barnet: Föräldrarna får diskutera: Vad innebär det att vara följsam? Kan man alltid vara det? Är det annorlunda när det gäller adoptivbarn?
Tema 3 - Ha en god dialog med barnet: Samtal om vad en känslomässig dialog är och betydelsen av den för anknytningen. Även samtal om ”turtagning” och hur den hänger samman med förmågan att leka.
Tema 4 - Uppmuntra och bekräfta det barnet klarar av: Samtal om skillnaden mellan självkänsla och självförtroende.
Tema 5- Hjälpa barnet att samla sin uppmärksamhet: Föräldrarna får diskutera: Hur gör du när du hjälper ditt barn att samla sin uppmärksamhet? Hur reagerar ditt barn när du gör det? Adoptivbarn kan behöva hjälp med att samla sin uppmärksamhet.
Tema 6 - Ge mening åt delade upplevelser av omvärlden genom att beskriva det som ni upplever tillsammans: Samtal om vikten av att sätta ord på det som man upplever tillsammans för att barnets värld ska bli begripligt. Även samtal om adoptivbarns kontrollbehov och hur man kan hjälpa barnet med detta.
Tema 7 - Utvidga och förklara det ni upplever tillsammans: Genom att jämföra det man upplever tillsammans med något som barnet upplevt tidigare stimulerar man barnets kunskapsutveckling och förmåga till reflektion. Det här är också viktigt för barnets språkutveckling.
Tema 8 - Vägleda barnet och sätta gränser på ett positivt sätt: Samtal om hur man kan sätta gränser på ett positivt sätt och hur man tänker kring det och vad det kan vara. Vilken betydelse har det att barnen är nya i familjen och att de mognadsmässigt kan vara yngre än sin faktiska ålder?

Man funderar också kring varje tema utifrån sin motsats. T.ex. vad innebär det för ett barn att inte bli positivt speglad, att inte få möjlighet att dela upplevelsen av omvärlden eller inte få kärleksfulla gränser. Dessa motsatser kan vara ett sätt att fundera kring vad barnen kanske inte haft före adoptionen.

Så här beskriver föräldrar som deltagit i grupperna att de har förändrats:
· Jag har fått tillfälle att tänka till och reflektera över det jag gör. Jag har blivit mer medveten om vad jag gör i förhållande till mina barn, kan hejda mig och ibland välja ett annat sätt.
· Jag har fått en del ”nycklar” att använda i vårt samspel. Det känns bra för mig som vuxen och ger god respons från barnet.
· Jag har blivit mer medveten om hur jag gör saker och ting i samspel med mitt barn. Ibland tror jag också att om man funderar/bearbetar något ihop med andra så sker en förändring inombords som mitt barn känner av. Efter att vi pratade om tandborstning t.ex. så var det inte längre något problem.
· Jag har blivit mer medveten som förälder. Har fått ord på sådant jag kanske redan gjorde, men då omedvetet.
· Jag har blivit tydligare gentemot mitt barn. Känner mig tryggare med de beslut jag fattar. Jag tycker att jag blivit bekräftad som en bra förälder.
· Jag tycker att jag tänker mer nu, än tidigare, på vad jag gör – och varför, på vad jag säger – och varför och hur jag reagerar – och varför. Jag funderar också omvänt ur mitt barns synvinkel.

Dialogens erfarenhet är att vissa frågor och tankar är specifika för adoptivföräldrar t.ex. hur länge ska man vara följsam med sitt barn? En annan fråga är när känner man att man är mamma eller pappa? Ett tredje exempel är hur sätter man gränser mot omgivningen när man adopterat ett barn?

Information om Vägledande samspel finns på www.icdp.se.
Den som är intresserad av att starta Vägledande samspelsgrupper för adoptivföräldrar är välkommen att kontakta lisa.grundström@falun.se.