Adopterades ursprung

Lag, konvention och praktisk verklighet
Barnets rätt till kunskap om sitt ursprung är en grundläggande idé i svensk lagstiftning, 1993 års Haagkonvention och FN:s Barnkonvention. Det är viktigt att barns bakgrund är ordentligt utredd och att biologiska föräldrar får stöd och rådgivning inför beslut att lämna barn för adoption. Det är också betydelsefullt att dokumentera var, hur och av vem barnets tas om hand fram till adoptionen.

Enligt 1993 års Haagkonvention, artikel 30, ska berörda myndigheter säkerställa att de upplysningar om barnets ursprung som myndigheterna innehar bevaras, i synnerhet vad avser uppgifter om föräldrarnas identitet samt sjukdomshistoria. Myndigheterna skall också säkerställa att barnet eller dess ombud har tillgång till sådan information, under lämplig vägledning, i den utsträckning som lagen i staten medger det.

Barnets rätt att få information om sitt ursprung kan begränsas i den praktiska verkligheten av olika faktorer. Internationellt adopterade har att förhålla sig till att många ursprungsländer saknar folkbokföring som omfattar hela befolkningen och har en annan syn på offentlighet och sekretess än den svenska. För många saknas uppgifter om den biologiska familjen eftersom de hittats övergivna eller lämnats på t.ex. sjukhus av föräldrar som inte uppgivit sin rätta identitet.

International Social Service, ISS, pekar på att det tar tid att utreda och dokumentera bakgrunden och att barnet under tiden befinner sig i en tillfällig omsorgsplacering som vanligtvis karaktäriseras av otillräcklig trygghet och stimulans. Därför menar ISS att det är en ständig balansgång att tillvarata barnets intressen genom välgrundade beslut och tillräcklig omsorg. (ISS Monthly Review n 8-9/2005)

I en del ursprungsländer skyddas de biologiska föräldrarna av sekretess. Detta kan behövas för att skydda t.ex. mamman från extrema former av social fördömelse, som t.ex. utfrysning, fysisk skada eller död. I dessa fall rekommenderar UNICEF att det bör finnas bestämmelser för hur barnets ska kunna få informationen, antingen med moderns tillstånd eller vid en tidpunkt då hon inte lider skada (UNICEF Sverige (2008) Handbok om Barnkonventionen).

Adoptivföräldrarnas ansvar
Det är i första hand adoptivföräldrarnas uppgift att prata med sina barn om adoptionen och deras ursprung. Adoptivföräldrarna får dokumentation om barnets bakgrund vid adoptionen. I samband med att de mottog barnet har många besökt barnets födelseland och i vissa fall till och med träffat den biologiska mamman.

I svensk lag finns ännu ingen skyldighet att informera ett adopterat barn om sitt ursprung. Detta har kritiserats av bl.a. Organisationen för Adopterade och Fosterbarn som har erfarenhet av att inhemskt adopterade har vuxit upp utan att få veta att de är adopterade. Förslag om en lagstadgad informationsskyldighet för adoptivföräldrar har tidigare lämnats av Förmynderskapsutredningen 1989 och i en departementspromemoria (Ds 2001:53). I förslagen hänvisades till Barnkonventionen och 1993 års Haagkonvention samt adoptionsforskning som visat hur viktig kunskapen om det biologiska och etniska ursprunget är för adoptivbarnets positiva utveckling. Förslagen ledde dock inte till att någon bestämmelse infördes i lagen eftersom det ansågs att en sådan lagregel endast kunde ha en pedagogisk effekt. 2008 års adoptionsutredning lyfter på nytt fram detta förslag och föreslår i sitt betänkande Modernare adoptionsregler (SOU 2009:61) att en bestämmelse införs i Föräldrabalken om att adoptivföräldrar så snart det lämpligen kan ske ska upplysa sina barn om att de är adopterade. Utredningen menar att en sådan bestämmelse skulle vara en tydlig markering av barnets rätt att få kännedom som sitt ursprung vilket kan vara viktigt även om informationsskyldigheten inte är sanktionerad. Vidare lyfter utredningen fram att öppenhet i dessa frågor är viktig för att barnet ska kunna utveckla en tillit till sina föräldrar och andra vuxna samt för utvecklingen av den egna självuppfattningen.

Socialtjänstens ansvar
Socialtjänsten arkiverar barnets adoptionsdokument i samband med adoptionen. En vuxen adopterad har alltid rätt att ta del av uppgifter om förhållanden av betydelse för att han eller hon ska få vetskap om vilka hans eller hennes biologiska föräldrar är (26 kap. 8 § Offentlighets- och sekretesslagen). Även en omyndig person kan få ut handlingar efter socialnämndens prövning.

Socialstyrelsen skriver i sina Allmänna Råd: Om en person begär att få ta del av uppgifter om sin adoption, bör socialnämnden erbjuda honom eller henne råd och stöd i samband med att uppgifterna lämnas ut. Även om de begärda uppgifterna omfattas av sekretess och därför inte kan lämnas ut, bör socialnämnden erbjuda råd och stöd. Den adopterade bör också få information om vart hon eller han kan vända sig för att få veta mer om sitt ursprung, t.ex. adoptionsorganisationen och Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (SOSFS 2008:8).

Vidare skriver Socialstyrelsen i Adoption – Handbok för socialtjänsten: Att söka uppgifter om sitt ursprung är många gånger ett stort steg för den adopterade, vilket kan väcka starka känslor. Det kräver särskild kunskap, intresse, förståelse och lyhördhet i bemötandet från socialtjänsten. Det fordras insikt om det känsliga i situationen och en förmåga att leva sig in i och förstå den adopterades reaktioner inför kanske obehagliga upplysningar, liksom att det kan vara känsligt i förhållande till adoptivföräldrarna.

Andra arkiv
De som adopterats genom förmedling av en auktoriserad adoptionsorganisation kan vända sig till adoptionsorganisationen för att få sina adoptionsdokument. Många som idag söker sitt ursprung adopterades dock före 1980 då den internationella adoptionsverksamheten var svagt reglerad. Då fanns inte det system med adoptionsorganisationer och en statlig adoptionsmyndighet som vi har idag. De adoptioner som skedde före 1980 förmedlades genom Socialstyrelsen, Adoptionscentrum eller genom privata kontakter. Hälften av de som adopterades internationellt till Sverige under 1970-talet kom genom privata adoptionskontakter. Uppgifter om dessa adoptioner kan finnas hos Socialtjänsten, Tingsrätten eller i Socialstyrelsens eller Justitiedepartementets arkiv. Då de biologiska föräldrarnas namn är kända ska denna uppgift registreras hos Skatteverket.

Adoptionsorganisationerna
Adopterade kan vända sig till adoptionsorganisationerna och fråga om de har möjlighet att ta reda på om det finns någon ytterligare information i ursprungslandet. Det varierar mellan ursprungsländerna och från fall till fall hur mycket och vilken information som finns dokumenterad. Det kan finnas mycket och ibland nästan inget alls. I många fall finns inga uppgifter om de biologiska föräldrarna. Däremot kan det finnas annan information som t.ex. hur barnet hittades och togs omhand före adoptionen. I vissa länder kan adoptionsorganisationerna också förmedla kontakt med den organisation som tog hand om den adopterade före adoptionen.

Adopterades organisationer
Organisationer för vuxna adopterade verkar för att främja adopterades intressen. De anordnar aktiviteter med teman som berör ursprungskultur och adopterades identitet. Det kan t.ex. vara seminarier om återresor, ursprung eller etnicitet, matlagnings- och språkkurser och filmkvällar. Medlemmar som har sökt sin biologiska familj kan ge råd och tips om hur man kan gå till väga. Adopterades organisationer är viktiga sociala mötesplatser för adopterade och en möjlighet att dela erfarenheter av att leva som adopterad från ett annat land i Sverige.

Återresor
Att resa tillbaka till ursprungslandet kan vara ett sätt att förstå mer om sin bakgrund. Återresor arrangeras bl.a. av adoptionsorganisationer och adopterades organisationer. En del ursprungsländer arrangerar s.k. motherland tours. Dessa resor innehåller vanligtvis både turistande och möjlighet att besöka barnhem och hitteplatser samt eventuellt söka efter biologisk familj.

Viktigt vara försiktig
I de fall då det är möjligt att återfinna den biologiska mamman eller familjen är det viktigt att kontakt tas på ett klokt sätt. Det kan vara bra om den första kontakten förmedlas genom en tredje part så att mamman eller familjen får möjlighet att i egen takt ta in att barnet som hon/de lämnade vill ha kontakt. Om adoptionen förmedlades av en adoptionsorganisation är det bästa sättet att ta hjälp av organisationen.

Det är viktigt att kontakt tas på ett sätt som inte utsätter den biologiska familjen för fara. Många adopterade har lämnats av mammor som inte kunde ta hand om dem eftersom de var ensamstående. Om de senare har gift sig kan det vara så att hennes familj inte känner till att hon lämnat ett barn.

Internet och andra media ökar möjligheterna att söka efter personer över hela världen. Samtidigt innebär detta en ökad risk att kontakter uppstår på ett oförberett sätt vilket kan skada de inblandade.

MIA utvecklar sin information om adopterades ursprung
Fr.o.m. 2010 har MIA fått ökat anslag bl.a. för att utveckla information och vägledning till adopterade som söker sitt ursprung. MIA ska samla och sprida den kunskap och erfarenhet som finns bl.a. hos adoptionsorganisationerna och deras kontakter i utlandet samt hos adopterades organisationer. MIA kommer också att erbjuda information och utbildningar till yrkesverksamma för att höja samhällets beredskap att ge psykosocialt stöd till de som behöver detta i samband med frågor som rör adopterades ursprung.

Vilka söker och varför?
I samband med en offentlig utredning om adoption (SOU 2003:49) gjorde Marianne Cederblad en sammanställning av forskning avseende adoptivbarn och deras liv efter adoptionen. Hennes genomgång visade att de flesta adopterade tänker på sina biologiska föräldrar och ungefär hälften söker aktivt mer information. De internationellt adopterade har också ett annat etniskt ursprung att förhålla sig till. Föräldrarnas öppenhet och stöd att söka kunskap om den biologiska och etniska bakgrunden är viktig för att den adopterade ska känna sig fri i sitt identitetssökande.

I en brittisk studie av David Howe och Julia Feast (2000) Adoption, search and reunion jämfördes adopterade som sökt efter sin biologiska familj med adopterade som inte sökt. Studien samlar information från 394 adopterade som sökt efter sin biologiska familj och 78 adopterade som inte själva sökt men blivit eftersökta av biologiska släktingar. Studien visar att de flesta som sökte var inriktade på att leta efter sin biologiska mamma. Hälften av de som inte sökte sa att de inte var intresserade av sin bakgrund medan hälften hade ett visst intresse men oroade sig för att eftersökning skulle göra adoptivföräldrarna eller dem själva upprörda. Det var dubbelt så vanligt att kvinnor sökte jämfört med män och kvinnor startade sina eftersökningar tidigare än män. De flesta i studien hade tänkt på den biologiska familjen under uppväxten. Beslut att börja en eftersökning kunde ha flera olika bakgrunder men forskarna urskiljde två huvudgrupper; de som beskrev missnöje med sin situation som adopterade och ville återknyta kontakt med sin biologiska familj och de som var nöjda med sin situation som adopterade. Den senare gruppens sökande handlade mer om identitet än om att återknyta relationen till den biologiska familjen. De frågor som de som sökte ville få besvarade var ”Vem är jag? Vem ser jag ut som? Vem liknar jag till sättet? Varför blev jag lämnad? Var hör jag hemma?”. Majoriteten av de som återförenades med sin biologiska familj, oavsett om de själva sökt eller blivit eftersökta, hade en positiv upplevelse av kontakten.

Malin Irhammar presenterade i Att utforska sitt ursprung (1997) intervjuer med 181 adopterade och deras adoptivföräldrar. De adopterade kom från Asien och Latinamerika och var mellan 13 och 27 år vid intervjutillfället. De hade kommit till sina adoptivfamiljer när de var några månader upp till åtta år. Medelankomståldern var 14, 2 månader. Malin Irhammars studie visar att innebörden av att vara adopterad och ha ett annat etniskt ursprung är högst individuell. Hur de adopterade förhöll sig till sitt ursprung påverkades av adoptivföräldrarnas förhållningssätt, förhållanden i adoptivfamiljen och den psykiska hälsan och självkänslan hos de adopterade. Hos majoriteten av de adopterade fanns det biologiska ursprunget med som en del av deras självbild men det hade olika stort utrymme för olika individer och under olika perioder i livet. Det verkade finnas ett samband mellan att vilja söka sin biologiska familj och psykiskt välbefinnande samt att vara uppvuxen i en familj med ett öppet förhållningssätt till adoptionen. Mindre öppenhet hos adoptivföräldrarna, lägre självkänsla avseende utseende och psykiskt välbefinnande verkade ha ett samband med högre grad av intresse för det etniska ursprunget.

Öppenhet viktigast
Den amerikanska adoptionsforskaren David M. Brodzinsky pekar på att det inte är tillgången till information om ursprunget som är avgörande för de adopterade. Det viktiga är att adopterade barn växer upp i familjer som öppet pratar om adoptionen, oavsett om det finns fakta om barnets bakgrund eller inte. Därför menar han att det är viktigt att utreda och utvärdera adoptivföräldrars vilja och förmåga att prata om adoption och känslomässigt laddade frågor som hör till adoption redan före adoptionen. De blivande adoptivföräldrarna behöver kunna förhålla sig till och acceptera att det finns många sätt att tänka och känna kring adoption för att kunna skapa utrymme för barnets upplevelse och uppfattning. En utmaning för adoptivföräldrar är att förmedla information om barnets bakgrund som kan vara obehaglig och skrämmande på ett sätt, som utan att undvika verkligheten, kan stödja barnets självkänsla och utveckling. David M. Brodzinsky konstaterar att adoptivföräldrar kan behöva mycket professionell hjälp med detta (Brodzinsky David M (2005) Reconceptualizing Openess in Adoption: Implications for Theoty, Research, and Practice. I David M. Brodzinsky och Jesús Palacios (red): Psychological Issues in Adoption: Praeger Publishers) .

Flera hundratusen livshistorier
Forskare och praktiker kan urskilja mönster och typiska förhållningssätt som adopterade har i relation till sitt ursprung. Samtidigt är ursprunget en individuell fråga för varje adopterad som handlar om början av livet. Bortom mönster och typiska förhållningssätt finns flera hundratusen livshistorier och individuella upplevelser av att ha en biologisk familj och en adoptivfamilj och av att ha fötts på en plats i världen men växt upp på en annan.