När innehållet i utredningsrapporten ifrågasätts
Av Katrin Brusquini
Socialstyrelsen

En utredningsrapport i ett adoptionsärende har olika adressater och används i olika syften. Det ena är som underlag för socialnämndens beslut om medgivande och det andra är som underlag när ett barns företrädare i ursprungslandet ska välja ut föräldrar till barnet. Av relevans i en utredningsrapport i ett adoptionsärende är sådant som behövs för socialnämndens beslut om sökandens lämplighet och sådant som behövs för ursprungslandets val av föräldrar till ett barn. Dokumentationen inom socialtjänsten ska utformas med respekt för den enskildes integritet. Det är viktigt att dokumentationen är både objektiv och saklig. Den ska på ett sakligt och objektivt sätt beskriva det som är relevant och inget annat. Uttryck eller syftningar som kan misstolkas bör självfallet undvikas. Att en utredningsrapport i ett adoptionsärende har olika adressater och syften ställer ibland till med en del problem; det som går an eller rent av är nödvändigt att ha med i ett av sammanhangen passar kanske inte alls för det andra.

Det händer då och då att innehållet i utredningsrapporten ifrågasätts. Ibland framförs även önskemål om att socialsekreteraren som skrivit utredningsrapporten ska ändra eller ta bort delar av utredningen. Ett skäl som ibland anges är att handläggaren på adoptionsorganisationen förutspår att barnets företrädare i ursprungslandet inte vill förmedla barn till den sökande på grund av något som sägs om den sökande i rapporten.

Det är då viktigt att hålla i minnet att en handling som upprättats inom socialtjänsten är en allmän handling. Det innebär att man inte kan ändra i en upprättad utredningsrapport hur som helst. Felaktiga uppgifter får rättas under förutsättning att det görs enligt förvaltningsrättsliga bestämmelser. Att ändra eller ta bort uppgifter i en allmän handling därför att man inte anser att en formulering passar i alla sammanhang som dokumentet ska användas i är däremot inte tillåtet.

Det sagda innebär att det är av största vikt att den som skriver utredningsrapporten enbart tar med det som är relevant och beskriver det på ett objektivt och sakligt sätt. Det är naturligtvis ingen lätt uppgift då samma dokument ska användas i så olika sammanhang. Här har socialsekreteraren och handläggaren på adoptionsorganisationen ofta kunskap och erfarenhet från varsitt område och det kan vara till hjälp med en god dialog för att lära av varandra. Det får dock inte innebära att man av rädsla för hur den ena eller andra uppgiften om sökanden inte uppskattas i barnets ursprungsland medför att man utelämnar uppgifter som är av relevans eller ändrar i den upprättade dokumentationen.

En ytterligare aspekt att beakta kan vara att respektera den kunskap och erfarenhet om barnet och barnets bakgrund som barnets företrädare i ursprungslandet har – utifrån deras kontext. Skälet till att man inte vill välja de sökande som föräldrar utifrån något som står i rapporten kan ha goda grunder för sig. Skäl som vi här – utifrån vår kontext – inte kan se, men som för det enskilda barnet kan vara av stor vikt.