Historiska milstolpar

Deklarationen om barns rättigheter

Eglantyne Jebb var en brittisk barnrättsaktivist. Under första världskriget skrev hon tidningsartiklar om krigets förödande sociala konsekvenser. När kriget tog slut verkade hon för att häva de allierades blockad med målet att sätta in humanitär hjälp. Eglantyne Jebb menade att alla krig var krig mot barn och att alla barn hade rätt till stöd vare sig de fanns på den egna eller fiendesidan. Den 19 maj 1919 arrangerade hon ett massmöte i Albert Hall i London och det blev startskottet för Save the Children Fund. Ett halvår senare bildades Rädda Barnen i Sverige. 1923 skrev Eglantyne Jebb ett utkast till Deklarationen om barns rättigheter. Den underströk att alla barn har rätt till skydd och omsorg samt att rättigheterna gällde alla barn oavsett ras, kön och religion. Deklarationen antogs 1924 av Nationernas Förbund, som var en föregångare till FN, och kom att kallas Genèvedeklarationen.

De mänskliga rättigheterna

Erfarenheterna från de två världskrigen i början av förra seklet var bakgrund till att Förenta Nationerna, FN, bildades 1945. Tre år senare, 1948, antog FN:s generalförsamling deklarationen om de mänskliga rättigheterna. I den fastställs att alla människor är födda fria, lika i värde och rättigheter. Rättigheterna är universella och gäller för var och en oavsett ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk uppfattning och nationellt eller socialt ursprung. Det är staternas ansvar att främja och skydda de mänskliga rättigheterna. Genom ett fungerande rättsväsende, lagstiftning, undervisning och socialt stöd kan rättigheterna omsättas i praktiken. De mänskliga rättigheterna omfattar

· de grundläggande friheterna som yttrandefrihet, religionsfrihet och mötesfrihet,

· rättigheter till skydd mot övergrepp som t.ex. slaveri, tortyr och godtyckligt frihetsberövande,

· rättigheter för att tillgodose de grundläggande behoven som tillfredställande levnadsstandard och rätten till utbildning.

Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna proklamerar att barnet har rätt till särskild omvårdnad och hjälp. För att hjälpa alla barn på flykt efter andra världskriget bildade FN United Nations International Children´s Emergency Fund, UNICEF. Målet var att tillgodose barns akuta behov av mat, tak över huvudet, kläder och hälsovård. 1953 blev UNICEF FN:s barnfond och en permanent del av FN. Man tog bort orden International och Emergency från namnet men behöll initialerna. Organisationen har kommit att utvecklas med globaliseringen men engagemanget för barn i katastrofer har fortsatt.

Från principuttalanden till konvention

1959 antog FN en deklaration om barns rättigheter, resolution 1386. Den byggde på Genèvedeklarationen och deklarationen om de mänskliga rättigheterna. 1959 års deklaration vädjar till föräldrar, organisationer och myndigheter att erkänna barnets rättigheter och se till att de följs genom lagstiftning och andra metoder. Deklarationen omfattade många av de grundläggande principer som idag finns till skydd för barn men var inte bindande för världens regeringar. Under många år pågick en diskussion om en konvention om barnets rättigheter. I samband med internationella barnaåret 1979 tillsatte FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna en arbetsgrupp. Efter tio år presenterades en text och den 20 november 1989 antog FN:s generalförsamling konventionen om barnets rättigheter (fortsättningsvis barnkonventionen). Länk till hela konventionstexten.