Ett viktigt redskap i MIA:s tillsyn är att resa till ursprungsländerna. Här sammanfattas information och några intryck från MIA:s resor till Vietnam i oktober 2006 och till Kina i mars 2007. Under resorna har ländernas adoptionsprocess studerats och besök har gjorts på myndigheter, barnhem och organisationer.

Vietnam
Adoption av barn från Vietnam till Sverige började i en liten skala i början av 1980-talet. För närvarande har Adoptionscentrum, BFA-A och FFIA auktorisation att förmedla adoptioner från Vietnam. Fram t.o.m. 2006 har 1680 barn adopterats från Vietnam till Sverige.

Adoptionsverksamheten i Vietnam stoppades under 2004 eftersom adoptionsförfarandet i Vietnam behövde ses över. På begäran av Vietnam undertecknande Vietnams och Sveriges regeringar ett avtal om samarbete vid internationella adoptioner och adoptionerna kom igång igen år 2005. Schweiz, USA, Italien, Frankrike, Irland, Kanada, Belgien, Sverige och Danmark har ingått bilaterala avtal angående adoptionssamarbete med Vietnam. Vietnam har inte ratificerat 1993 års Haagkonvention.

MIA reste till Vietnam i oktober 2006 och besökte barnhem och lokala myndigheter i nio provinser från söder till norr. Syftet med resan var att få större insyn i hur processen ser ut i de olika provinserna innan ett barn blir tillgängligt för adoption. Syftet var också att få mer kunskap om adoptionskostnaderna i landet och att på nära håll se hur de svenska adoptionsorganisationernas arbete ser ut i Vietnam.

Barnens bakgrund
Barns födelse ska enligt lag registreras inom 30 dagar hos People’s Committee i provinsen. Födelsebeviset krävs för att barnet ska få börja skolan, registrera examina, få arbeta etc. Det skyddar också mot barnarbete och ”trafficking”. Mellan 10 och 70 procent (beroende på vilken provins som avses) av alla barn som föds registreras inte. Enligt UNICEF finns det ca 15 000 barn på institutioner och ungefär lika många gatubarn i Vietnam. Det är svårt att hitta deras föräldrar eftersom barnen ofta inte är registrerade.

Om mamman och pappan är kända krävs deras medgivande vid adoption. När ett barn hittas övergivet lämnas barnet på ett barnhem och polisen gör en utredning. Man annonserar efter föräldrar och släktingar under 30 dagar. Om ingen hör av sig och om man i den fortsatta utredningen inte hittar några anhöriga blir barnhemmet vårdnadshavare tills man funnit en familj för barnet. Hur man utreder skiljer sig åt mellan olika provinser. Dessa utredningar är mycket resurskrävande eftersom de kan medföra långa resor inom den egna provinsen och till andra provinser.

De vanligaste orsakerna till att barn lämnas eller överges är fattigdom kombinerat med många barn, att mammorna är ensamstående eller att barnen är funktionshindrade. Det är vanligt att mammor lämnar barn på förlossningskliniken. De har då ofta uppgivit en felaktig adress för att man inte ska kunna spåra dem.

Sjuk- och socialvård för barn
Enligt lag är all sjukvård gratis för barn under sju år. I praktiken innebär det ofta att den erbjuds på små lokala kliniker där personalen har låg utbildning och där specialistkompetens saknas. För att barnen ska få den vård som krävs måste de uppsöka de stora sjukhusen, vilket medför höga kostnader för barnhemmen.

Från UNICEF i Vietnam fick MIA informationen att det råder en bristsituation avseende barnets rättsäkerhet i det vietnamesiska samhället eftersom det inte finns utbildade socialarbetare. Det finns ingen instans att vända sig till om det händer något i familjen. Polisen är ofta av den uppfattningen att problem i familjen är en familjeangelägenhet som myndigheter och andra inte ska blanda sig i.

Nationella adoptioner
I många provinser har man svårt att finna inhemska adoptivföräldrar. En av anledningarna till detta är den buddhistiska föreställningen om att par som inte lyckas få biologiska barn har dålig karma och måste ha begått onda handlingar i sitt förra liv. Detsamma gäller för det övergivna barnet. Detta har medfört att adoptivfamiljer, som varit öppna om adoptionen, har trakasserats. Det finns dock en lag som stadgar att barn ska få kännedom om att de är adopterade när de är 18 år. En annan anledning till att det kan vara svårt att öka antalet inhemska adoptioner är rädslan för HIV. I Vietnam kan det vara svårt att förstå varför barnen först och främst ska adopteras inhemskt med tanke på det stigma det innebär, när man dessutom tänker att de skulle kunna få ett bättre liv i ett annat land med större chanser till utbildning.

Nya lagförslag
Vietnams centrala adoptionsmyndighet, Department of International Adoptions, DIA, har förberett ett nytt lagförslag som lämnats till regeringen i syfte att skapa möjlighet att ratificera Haagkonventionen. I lagförslaget förslås att DIA ska få utökade möjligheter till kontroll bl.a. genom att barnhemmen ska skicka listor på alla barn som utretts som tillgängliga för internationell adoption till DIA. Lagförslaget innehåller också krav på att man ska följa subsidiaritetsprincipen (närhetsprincipen) d.v.s. att man ska försöka hitta inhemska lösningar innan barnet blir tillgängligt för internationell adoption. Regeringen stöder fosterhemsplaceringar ekonomiskt.

Kina
Internationell adoption från Kina började i liten skala i slutet av 1980-talet. 1991 fick Familjeföreningen för internationell adoption (FFIA) auktorisation för samarbete med Justitieministeriet i Beijing. Barnens Vänner (BV) fick auktorisation 1994 och Adoptionscentrum 1998.

Den nuvarande kinesiska centrala adoptionsmyndigheten China Centre of Adoption Affairs (CCAA) är samarbetspart för alla internationella adoptionsförmedlare. CCAA placerade år 2006 ca 10 000 barn och år 2005 ca 13 000 barn i de 16 samarbetsländerna. Under förra året adopterades 325 barn genom adoptionsorganisationerna och totalt har
2 945 barn adopterats från Kina till Sverige.

Hittills har adoption av kinesiska barn beslutats i svensk tingsrätt. Kina har anslutit sig till 1993 års Haagkonvention och den trädde ikraft i januari 2006. I förhållande till de olika mottagarländerna kommer konventionen att tillämpas i de fall då ansökan om adoption gjorts i mottagarlandet fr.o.m. den 1 januari 2006. Då kommer det beslut om adoption som fattas i Kina automatiskt gälla även i Sverige.

Barnens bakgrund
Det är enligt lag förbjudet att överge sitt barn i Kina. Därför är alla barn som adopteras hittebarn och det finns ingen information om barnets biologiska familj. Vanliga anledningar till att barn lämnas är att barnet har en sjukdom eller ett funktionshinder och att föräldrarna inte kan bekosta den vård som barnet behöver. Ca 90 procent av de barn som finns på institutionerna är sjuka eller har ett funktionshinder. En annan vanlig anledning till att barn överges är att mamman är ensamstående. Ogifta kvinnor som föder barn tvingas betala en straffavgift.

Ettbarnspolitiken som infördes i Kina i slutet av 1970-talet är fortfarande också en viktig bakgrund till att barn överges. Enligt lagen får stadsbor vanligtvis endast ha ett barn. På landsbygden kan undantag göras t.ex. om det första barnet är en flicka eller om barnet har ett funktionshinder. På landsbygden behöver föräldrarna en son som kan ta över då de blir gamla. Där har också traditionella föreställningar om att endast söner kan föra släktlinjen vidare och tillbe förfäderna fortfarande starkt fäste. Detta är en anledning till att så många flickor överges.

När ett barn hittas ska polisen utreda om man kan hitta någon information om barnets familj. Notis med barnets bild och information om omständigheterna kring hur barnet hittats sätts in i tidningen. Om ingen gett sig till känna inom 60 dagar förklaras barnet övergivet och tillgängligt för adoption. Den tidigaste information om barnets bakgrund som kan finnas är de uppgifter som finns i polisutredningen. Ibland kan mamman ha lämnat en lapp med barnets namn och födelsedatum. Av barnets kläder och eventuella tillhörigheter kan man utläsa viss information. T.ex. kan man anta att ett barn som har en flaska med mjölkersättningspulver haft föräldrar som lever i stadsmiljö.

Migranter
Många av barnens föräldrar är s.k. migranter. För att bromsa urbaniseringen har Kina sedan 1958 tillämpat ett folkbokföringssystem, ”hukou”, som delar in befolkningen i stads- och landsbygdsbefolkning. Vanligtvis folkbokförs man på födelseorten. Det är mycket svårt för en person som är folkbokförd på landsbygden att bli folkbokförd i en stad. Hukou är avgörande för en persons förutsättningar att arbeta, bo, gå i skolan m.m. Migranterna har svaga eller obefintliga sociala rättigheter och om deras rättigheter kränks är deras möjligheter att hävda sin rätt mycket liten. Parallellt med utvecklingen av det privata näringslivet har antalet migranter ökat. I sin utsatta position utgör migranterna en lättexploaterad arbetskraft. På UNICEF konstaterar man att detta innebär att barn riskerar att bli övergivna både i de provinser som föräldrarna lämnar och de provinser som föräldrarna kommer till. Antalet migranter beräknas omfatta ca 150 miljoner människor.

Nya krav på sökande
Intresset för att adoptera barn från Kina är enormt stort. I CCAA:s arkiv finns redan ca 100 000 adoptionsakter rörande barn som adopterats internationellt. Varje månad mottar CCAA ca 2 000 nya ansökningar.

I slutet av december 2006 meddelade CCAA nya regler för ansökan om adoption i Kina. Ökade krav på dem som vill adoptera är enligt CCAA ett sätt att begränsa antalet ansökningar och hitta så bra föräldrar som möjligt till barnen. De nya kraven gäller alla ansökningar som kommer till CCAA efter den 1 maj 2007.

I korthet handlar de nya kraven om de sökandes ålder, längden på deras äktenskap, att båda ska vara fysiskt och psykiskt friska, utbildningsnivå, sysselsättning, inkomst och tillgångar. Ensamstående kommer inte längre att kunna skicka sin ansökan till Kina. Inga undantag från kraven kommer att göras.

Länk till CCAA:s brev med de nya kraven
Länk till adoptionsorganisationernas sammanfattning av mötet på CCAA den 15 mars 2007
För aktuell information angående ansökningar till Kina se webbadresser till Adoptionscentrum,
BV och FFIA.