Adoptionsmyndigheten har ombildats
En följd av lagändringarna den 1 januari 2005 var att Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, NIA, avvecklades och Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, MIA skapades. Bakgrunden till detta var att regeringen inte längre ansåg att nämndorganisationen var nödvändig i förhållande till myndighetens uppgifter. MIA leds i stället av en generaldirektör, Meit Camving, som till sin hjälp har ett insynsråd. Insynsrådet som består av sakkunniga experter har en rådgivande funktion.

Arbetsuppgifter – likheter och skillnader
MIA:s arbetsuppgifter utgår från de uppgifter som NIA hade. Den nya myndigheten har dock fått större möjlighet att utöva en aktiv tillsyn genom fler tillsynsinstrument och en tydligare lagstiftning. De nya kraven för auktorisation av adoptionsorganisationerna innebär att en viktig del av MIA:s arbete är inriktat på den internationella delen av adoptionsverksamheten. MIA har övertagit NIA:s roll som centralmyndighet enligt 1993 års Haagkonvention. Som sådan har MIA en viktig uppgift att utbyta kunskaper och erfarenheter med centralmyndigheter och andra aktörer både i ursprungsländer och andra mottagarländer.

Fler krav för auktorisation och fler tillsynsverktyg
Auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling ges i två steg
Förändringar i lagen om internationell adoptionsförmedling innebär att kraven på adoptionsorganisationerna som förmedlar adoptioner har höjts. MIA:s auktorisation att förmedla internationella adoptioner ges i två steg.
Först prövas om organisationen har förutsättningar att överhuvudtaget fungera som förmedlande organ för internationella adoptioner. Förmedlingsarbetet ska ske med sakkunskap och omdöme och med barnets bästa som främsta riktmärke. Organisationen ska vara öppen för alla och drivas utan vinstintresse. Om organisationen har biståndsverksamhet ska den vara åtskild från förmedlingsverksamheten i ekonomiskt och om möjligt i personellt hänseende. Detta för att annan verksamhet inte får äventyra förtroendet för den huvudsakliga uppgiften att förmedla internationella adoptioner.
Därefter prövas organisationens möjlighet att inleda eller fortsätta adoptionssamarbete i ett annat land. De förutsättningar som granskas är förhållandena i ursprungslandet i fråga och organisationens arbete där. Landet måste ha en adoptionslagstiftning eller annan tillförlitlig reglering som beaktar de grundläggande principerna i FN:s barnkonvention och 1993 års Haagkonvention. Det ska också finnas en fungerande administration kring internationell adoptionsverksamhet. Adoptionsorganisationen ska redovisa kostnaderna i landet och hur de fördelar sig. När MIA fattar beslut om att en organisation ska få auktorisation att arbeta med adoptionsförmedling från ett ursprungsland ska hänsyn också tas till kostnadsbilden, balansen mellan de svenska organisationerna och omständigheterna i övrigt

Auktorisationsbeslut enligt den nya lagstiftningen länk till besluten.

Krav på den löpande verksamheten
Adoptionsorganisationerna är skyldiga att tillhandahålla förmedlingshjälp till den eller de som fått socialnämndens medgivande att adoptera. En adoptionsorganisation kan neka förmedlingshjälp i huvudsak bara om de inte har någon samarbetskontakt i utlandet som kan ta emot ansökan.
För att adopterade ska kunna söka sitt ursprung och också få kännedom om omständigheterna kring adoptionen ska adoptionsorganisationerna dokumentera och bevara information om förmedlingsverksamheten. Om en adoptionsorganisation skulle upphöra ska denna dokumentation överlämnas till MIA.
Det ställs också krav på hur organisationerna ska hantera inbetalade medel.

Handboken har överförts till Socialstyrelsen
För tydliggöra ansvarsfördelningen mellan den internationella adoptionsverksamheten och socialtjänsten har huvudansvaret för Handboken för socialnämnder överförts till Socialstyrelsen. Den nya handbok som Socialstyrelsen arbetar med att ta fram väntas vara färdig vid årsskiftet 2007-2008. Den kommer att omfatta både nationella och internationella adoptioner samt alla typer av adoptioner som t.ex. spädbarns-, styvbarns- och närståendeadoptioner. Under år 2007 kommer också en sammanfattning av adoptionsforskning att ges ut av Institutet för metodutveckling i socialt arbete, IMS.
Det är fortsättningsvis länsstyrelserna som ska svara på frågor som rör lämplighetsbedömningen av blivande adoptivföräldrar i den mån upplysningar inte kan fås från socialnämnderna. I vissa fall kan Socialstyrelsen lämna upplysningar. Frågor om yttrande rörande sökandes hälsotillstånd kan ställas till Rättsliga rådet vid Socialstyrelsen.
MIA kommer dock att fortsätta informera om den del av adoptionsverksamheten som berör barnens situation före adoptionen och förhållandena i utlandet. För att överföra den kunskap och erfarenhet i hemutredningsfrågor som NIA hade har MIA vid ett par tillfällen samlat länsstyrelserna för att överföra sin kunskap. MIA bistår också Socialstyrelsen i arbetet med handboken.

Obligatorisk föräldrautbildning inför adoption
Sedan den 1 januari 2005 krävs för att få medgivande att adoptera att de sökande har kunskap och insikt om adopterade barn och deras behov. För att ge sökande möjlighet att uppfylla kraven ska alla som vill adoptera ett barn från utlandet genomgå en föräldrautbildning inför adoption. De som redan adopterat ett barn från utlandet undantas från regeln. Kommunen kan dock göra bedömningen att de sökande behöver genomgå utbildning trots att de har adopterat tidigare.
Kommunen ska anvisa sökande till lämplig utbildning och kommunen har rätt att ta ut en avgift av de sökande. Avgiften får inte överstiga självkostnadspris.
Regeringen gav Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (MIA) i uppdrag att i samråd med Socialstyrelsen ta fram ett studiematerial. Sedan studiematerialet presenterades har MIA, utifrån inkomna synpunkter och en egen testning i mindre skala, reviderat texten. Den 1 september 2006 överlämnades materialet till Socialstyrelsen som fortsättningsvis kommer att ha ansvar för det.
Studiematerialet omfattar en kursbok ”Att bli förälder till ett barn som redan finns”, en ”Handledning för utbildare” och en informationsbroschyr ”Så går det till att adoptera”. Socialstyrelsen kommer att trycka kursboken och handboken. MIA tillhandahåller broschyren. Tills tryckningen är klar kan kursboken hämtas från www.mia.eu och de som ska leda föräldrautbildning kan beställa handledningen av MIA.

Att bli förälder till ett barn som redan finns
Att bli förälder genom adoption innebär att ta till sig ett barn som redan finns. Eftersom ett adopterat barn har erfarenheter av separationer och bristsituationer ställs adoptivföräldrarna inför särskilda utmaningar. För att barnet ska bli tryggt behöver föräldrarna vara väl förberedda så att de kan ta emot barnet med lyhördhet och värme.
Genom att skapa förståelse för de villkor som barnen kommer ifrån ges föräldrarna förutsättningar att med respekt för barnets överlevnadsstrategier hjälpa barnet att landa i sin nya tillvaro. Utbildningen ska också ge kunskap om vilka regler som gäller beträffande adoption, hur en adoption praktiskt går till och vilken hjälp som finns om problem skulle uppstå efter adoptionen.
Målet är att deltagarna ska kunna fatta ett informerat och väl genomtänkt beslut om de vill adoptera. De ges möjlighet att finna sitt eget förhållningssätt till de känslomässiga, sociala och etiska dilemman som är förbundna med internationell adoption. Ett väl förankrat beslut att adoptera ger goda förutsättningar att i framtiden möta barnets frågor.

Kursen – en möjlighet att reflektera tillsammans med andra
Föräldrautbildningen omfattar 21 timmar som fördelas på sju tillfällen alternativt två veckoslut. Deltagarna samlas i grupper om ca 10 personer under ledning av en eller två kursledare. För att den kunskap som förmedlas på kursen ska ge känslomässig insikt använder kursledarna olika medier som film, musik och litteratur. I värderingsövningar får deltagarna möjlighet att själva ta ställning till och ta del av andras sätt att se på olika frågor. Det viktiga är att deltagarna ges möjlighet att reflektera över sin egen inställning och se att det finns alternativa förhållningssätt.

• Anknytning – betydelse för barnets utveckling och konsekvenser av separationer och bristsituationer
• Föräldraskap – generella förutsättningar och det specifika med att bli förälder genom adoption
• Ofrivillig barnlöshet – att finna ett sätt att leva med sorgen så att man till fullo kan glädjas över det barn man får
• Adoptionstriangeln – relationen mellan barn, adoptivföräldrar och biologiska föräldrar
• Adopterades ursprung – förhållandet till ursprungslandet
• Etnisk diskriminering – att växa upp med ett annorlunda utseende, vad det kan innebära och vilka strategier man behöver
• Adoptionen i ett livsloppsperspektiv
• Etiska dilemman
• Lagar och konventioner
• Adoptionsprocessen