Att adoptera

Varje år kommer ungefär tusen barn till Sverige
som adoptivbarn.
De kommer från olika länder i världen.
Adoptioner av barn från andra länder
har pågått i snart 50 år.
Under de åren har ungefär 46 tusen barn
kommit till Sverige.

I dag kan vi mycket om adoptioner,
både i Sverige och i andra länder.
Vi har lärt oss under de här 50 åren.
När det händer politiska saker i länderna
påverkar det även adoptioner.
Därför förändras kunskapen om adoptioner
ganska ofta.

Många människor är inblandade
när ett barn ska adopteras.
De som vill bli föräldrar till ett adoptivbarn
ska fylla i papper och berätta om sig själva.
Uppgifterna lämnar de till sin kommun.

I Sverige finns det organisationer som sköter
adoptioner med andra länder,
adoptionsorganisationer.
I landet där adoptivbarnet är fött
finns det myndigheter och organisationer
som hjälper barnet.

Här kan du läsa om hur det går till att adoptera.

Texten är lättläst.
Det viktigaste finns med utan svåra ord.

Barnen ska få det bra
När ett barn adopteras är det för att
barnet ska få det så bra som möjligt.
Det är grundregeln för alla adoptioner.
Och så står det i flera dokument
som många länder har bestämt tillsammans.

Ett dokument är FN:s barnkonvention.
FN:s konvention skrevs år 1989.
Ett annat dokument är Haag-konventionen
från år 1993.
Där står att barnet ska kunna få växa upp
i en bra familj
och få mycket lycka, kärlek och förståelse.

När en familj inte kan ta hand om sitt barn
har både familjen och barnet det svårt.
Föräldrarna kan bestämma att de ska ge sitt barn
till en annan familj för adoption.
Det viktiga är att barnet ska få ett bra liv.
Därför följer både Sverige och andra länder
bestämmelserna om att en adoption
alltid är för barnets bästa.

Myndigheterna i barnets hemland
undersöker först
om det finns en ny familj till barnet i det egna landet.
Om det inte finns någon familj i landet
som kan ta hand om barnet
undersöker myndigheterna om
barnet verkligen får det så bra som möjligt
i ett annat land.

Myndigheterna i adoptivfamiljernas länder
undersöker att de nya familjerna är förberedda
och passar för att ta emot ett barn från ett annat land.

Vem får adoptera?
Du måste ha fyllt 25 år för att få adoptera ett barn.
Men det finns inte någon gräns för hur gammal du får vara.
Det är ändå viktigt att föräldrarna inte är
väldigt mycket äldre än barnet.

Par som är gifta
eller har registrerat partnerskap
måste adoptera gemensamt.

Par som bor tillsammans men inte är gifta
får inte adoptera ihop.

Du får adoptera om du lever ensam,
alltså även om du inte har någon partner.

Om du vill bli adoptivförälder
måste du gå en utbildning innan kommunen
kan bestämma om adoptionen.
Föräldrautbildningen är till för att föräldrarna
ska få lära sig hur det är att bli adopterad.

Om föräldrarna redan har adopterat ett barn
från ett annat land
kan kommunen bestämma
att de får adoptera ett nytt barn
utan att de går utbildningen.

Myndigheterna i barnets hemland
litar oftast på svenska myndigheter.
Men ibland kan de tycka annorlunda
om vad som är bäst för barnet.
De kan till exempel tycka något om
adoptivföräldrarnas hälsa eller ålder,
att föräldrarna måste vara gifta
och hur länge de varit gifta.
Därför kan det till exempel vara svårt
att få adoptera ensam i vissa länder.

Kommunen gör en hemutredning
Innan någon får adoptera gör kommunen
alltid en hemutredning.
Den som gör utredningen skriver en rapport
där det står information om de nya föräldrarna.
Rapporten är viktig när socialnämnden
ska bestämma om de nya föräldrarna
är lämpliga att adoptera ett barn.

De här uppgifterna om föräldrarna
ska finnas med i hemutredningen:

- Namn
- Ålder
- Utbildning
- Yrke
- Familj
- Hälsa
- Intressen
- Fritid
- Religion
- Kunskap om adoption

Den som gör hemutredningen kollar också om
de nya föräldrarna har gjort något brott,
eller misstänkts ha gjort något brott.

De nya föräldrarna ska skriva namnet
på någon som kan berätta mer om dem,
en referens.
De ska också lämna ett intyg från en läkare.

I hemutredningen kan de nya föräldrarna
också tala om vilka de är
och berätta om sig själva.
Då får organisationerna i barnets land
veta mer om föräldrarna
och kan välja föräldrar som de tror
passar bra för barnet.

Allt det här är viktigt för att de som bestämmer
om adoptionen i barnets hemland
ska få veta så mycket som möjligt om de nya föräldrarna.

De som bestämmer vill också veta
varför de nya föräldrarna vill adoptera
och hur de tror att de blir som föräldrar.
De frågar också vad de nya föräldrarnas
släkt och vänner tycker om adoptionen.

Föräldrar som gör en hemutredning
kan få vara med när socialnämnden
ska besluta om de är lämpliga att adoptera ett barn.

Föräldrarna får ett medgivande att adoptera
Ett beslut om att få adoptera kallas medgivande.
Ett medgivande gäller i 2 år.
Om medgivandet slutat gälla
innan de nya föräldrarna hunnit få något barn
kan föräldrarna söka om ett nytt medgivande.

Föräldrar som har fått ett medgivande
ska berätta för socialnämnden om något händer dem.
Till exempel sjukdom, graviditet
eller om de flyttar eller byter jobb.
Om något ändras så att föräldrarna inte längre
har ett bra hem till barnet
kan medgivandet tas tillbaka.

Hemutredningen ska vara extra noga
om det redan finns barn i familjen.
Det barnet eller de barnen ska ha fått
lära känna sina nya föräldrar i lugn och ro
innan de får ett nytt syskon.
Barnen som redan finns i familjen
ska vara så trygga
att de bara blir glada över att få ett syskon.

Om socialnämnden beslutar att inte
ge ett medgivande
kan de som vill adoptera överklaga beslutet.
De överklagar till länsrätten,
som kan ändra beslutet.

Men även om länsrätten ändrar beslutet
och ger ett medgivande
kan det vara svårt att få adoptera.
Andra länder kan få svårare att tycka att
de nya föräldrarna duger.

Ibland kan man få vänta på att få göra en hemutredning.
Väntetiden är olika i olika kommuner.

Länsstyrelsen svarar på frågor
om hur kommunen sköter adoptionsfrågor.

Så här går adoptionen till
Adoptioner från andra länder får bara skötas
av organisationer som är auktoriserade,
det vill säga godkända, av MIA.
När MIA auktoriserar en organisation,
betyder det att MIA sedan kontrollerar
att organisationen gör rätt.

Du kan anmäla dig till en eller flera
adoptionsorganisationer direkt.
Du behöver inte ha ett medgivande
eller ha gjort en hemutredning.
Men din ansökan skickas inte till något annat land
förrän du har en hemutredning och ett medgivande.

Organisationer som arbetar med adoptioner
samarbetar med myndigheter och
organisationer i barnens hemländer.
Därför vet organisationerna vilka krav
organisationerna har i de olika länderna.
Vilken adoptionsorganisation du ska välja
beror ofta på vilket land du vill adoptera från.

Olika länder har olika krav
på vilka papper som ska finnas med i ansökan.
Länderna sköter också adoptionerna på olika sätt.
Adoptionsorganisationerna kan berätta mer
om hur olika länder gör.

Personer som fått ett medgivande
har rätt att få sin ansökan skickad till
det land de vill adoptera från
om det finns en kontakt i det landet som kan hjälpa till.
Om adoptionsorganisationen inte skickar ansökan
kan MIA bestämma att de måste göra det.
Det går att sköta sin adoption
utan att använda en adoptionsförmedling,
men det är inte vanligt.
I så fall ska MIA säga ja till detta.
Innan MIA säger ja
ska föräldrarna ha fått medgivandet av socialnämnden.

Några anledningar till att sköta adoptionen själv
kan vara till exempel om adoptionen gäller
ett barn inom släkten,
eller om det adopterade barnet kommer från
samma land som en eller båda föräldrarna.

Om MIA tycker att det är okej
får föräldrarna sköta adoptionen själva.
Om föräldrarna får ett nej till att sköta adoptionen själva
kan de överklaga till länsrätten.

Det kostar pengar att adoptera
Det kostar pengar att adoptera ett barn
från ett annat land.
Dels ska adoptionsorganisationen ha betalt,
dels kostar det att resa till barnets hemland
och att bo där ett tag.

Dessutom behöver en del papper översättas
till andra språk.
Det kostar också pengar.

Det kan ta tid att adoptera
Innan adoptionen är klar måste de nya föräldrarna
ofta vänta på att olika saker ska hända.
De får vänta på besked på sin ansökan
och sedan får de vänta på sitt barn.
Det tar olika lång tid att adoptera
från olika länder.

De nya föräldrarna kan använda väntetiden
till att förbereda sig på att bli föräldrar.
Adoptionsorganisationerna har information om barnen
och hemländerna.
En del organisationer har också kurser
som förberedelser inför resan till barnet.

När de blivande föräldrarna har godkänts
för adoption av barnets hemland
ska adoptionsorganisationen berätta om barnet.
De blivande föräldrarna får veta vad barnet heter,
hur gammalt barnet är
och om det är en pojke eller flicka.

Ofta får de också ett fotografi på barnet
och en läkarrapport.
Ibland står det också lite om hur barnet har haft det
fram till adoptionen.

De blivande föräldrarna ska ta kopior på alla papper
och lämna till socialnämnden.
Socialnämnden undersöker ärendet
och om allt är bra
säger socialnämnden ja till att adoptionen får slutföras.
I socialtjänstlagen står det att det ska gå fort
att få ett besked om adoption.

Om de som sökt om att bli adoptivföräldrar får ett nej
kan barnet bli kvar på barnhemmet onödigt länge.
Det kan ta tid att hitta nya föräldrar.
Därför ska adoptionsorganisationen snabbt få veta
om något ändras hos de som söker om att få adoptera.

Föräldrarna får åka och hämta barnet
När allt är klart
talar adoptionsorganisationen om för adoptivföräldrarna
när de får åka och hämta sitt barn.

Resan till landet där barnet finns
är svår att planera.
Ibland måste föräldrarna åka iväg snabbt.
Ibland ändras datumet för resan i sista stund
och ibland blir resan längre eller kortare
än föräldrarna har planerat.

Föräldrarna stannar olika länge i barnets hemland.
Några stannar bara 1 vecka,
andra kanske mer än 2 månader.
En del länder vill att adoptivföräldrarna
besöker barnet 2 gånger.

Det första mötet mellan adoptivföräldrar och barnet
är viktigt.
Därför är det bra om föräldrarna är förberedda.
När föräldrarna träffar sitt barn
får de också ofta veta mer om barnet
och hur barnet har haft det tidigare.

Så här går ett beslut till
En adoption av ett barn från ett annat land
kan göras på olika sätt.
Hur det blir beror till exempel på vilket land
barnet kommer från.

Kontakta MIA om du vill veta mer.

Barnets namn
Barn som adopteras har redan ett förnamn.
Namnet har barnet fått av sina biologiska föräldrar
eller av någon annan som har tagit hand om barnet.

Det går att lägga till ett förnamn.
Ansökan om förnamn skickas till Skatteverket.
Namnändringar går bara att göra när adoptionen är klar.

Om tingsrätten beslutat om adoptionen
får barnet adoptivfamiljens efternamn.
Om mamman och pappan har olika efternamn
och om de redan har ett barn,
får adoptivbarnet samma efternamn som
det tidigare barnet.

Om adoptivföräldrarna har olika efternamn
och inte har något barn tidigare
ska de tala om för tingsrätten vilket efternamn
barnet ska få.

Om MIA godkänner en adoption från ett annat land
behåller barnet sitt utländska efternamn.
Om barnet ska ha samma efternamn
som någon av föräldrarna
måste föräldrarna ansöka hos Skatteverket.
Om barnet ska behålla sitt efternamn
som ett mellannamn
och få ett nytt efternamn
ansöker föräldrarna också till Skatteverket.

Barnet behöver ett uppehållstillstånd
Sverige kräver ett tillstånd
för att människor från en del länder
ska få komma in i Sverige.

Adoptivföräldrarna skickar ansökan
om det tillståndet för barnet till:

Migrationsverket
Tillståndsenheten
301 70 Norrköping.

Migrationsverket kan svara på frågor
om tillstånd att resa in i Sverige.

När barnet kommit till Sverige
När barnet kommit till Sverige
ska adoptivföräldrarna berätta om barnet
för socialnämnden i kommunen.
Adoptivföräldrarna ska ge kopior på alla papper
om barnet till socialnämnden.
Kommunen ska se till att adopterade barn
får det bra.

När barnet har kommit till Sverige
ska föräldrarna anmäla barnet till Skatteverket.
De ska göra anmälan senast 1 vecka
efter att barnet kommit hit.
Barnets pass fungerar som legitimation.
När Skatteverket har skrivit in barnet
får adoptivföräldrarna barnbidraget automatiskt.

Barnet ska göra en läkarundersökning
En läkare ska undersöka barnet
senast 2 veckor efter det
att barnet kommit till Sverige.

Barn som kommer till Sverige
från ett annat land har upplevt mycket.
Därför kan det vara svårt att veta
om barnet är sjukt
eller bara trött efter alla förändringar.
Om barnet har feber eller diarréer
ska en läkare alltid undersöka barnet.

Det är vanligt att barn som adopteras har sjukdomar,
till exempel magsjukdomar,
att de saknar vissa vitaminer,
väger för lite
eller har infektioner i ögon, näsa eller halsen.

När barnet har undersökts av en läkare
ska föräldrarna anmäla barnet till
barnavårdscentralen.
På barnavårdscentralen jobbar människor
som kan hjälpa barnet.
De kan till exempel hjälpa till med
vad barnet ska äta
och göra hälsokontroller.

Barnet får också gratis vaccinationer
på barnavårdscentralen.

Föräldrarna skriver rapporter
Adoptivföräldrarna ska skriva och berätta
hur barnet mår
och hur det går för barnet
i en så kallad uppföljningsrapport.

Uppföljningsrapporterna är viktiga för de personer
som hjälpt till med adoptionen i barnets födelseland.
I rapporterna kan de läsa hur barnet mår.
Rapporterna är också viktiga
eftersom de talar om för andra länder
hur adoptivbarn har det i Sverige.

När adoptivbarnet blir vuxet
kan uppföljningsrapporterna vara bra att läsa.
Det kan kännas skönt att upptäcka
att rapporterna finns sparade i hemlandet.

Adoptivföräldrarna lovar att skriva
ett visst antal rapporter.
Hur många rapporter föräldrarna ska skriva
och hur ofta föräldrarna ska skriva rapporterna
beror på vilket land barnet kommer från.

När barnet har varit hos sin adoptivfamilj
i ett halvt år
ska socialnämnden också skriva en rapport.
En del länder vill att socialnämnden
skriver mer än en rapport.
Då måste familjen och socialnämnden
ha kommit överens om det från början.

Adoptionsorganisationerna talar om
vilka rapporter som ska skrivas
och skickar rapporterna till rätt personer.

Du kan få bidrag
Försäkringskassan kan hjälpa till med pengar, bidrag,
när du har adopterat ett barn från ett annat land.
Om du har adopterat ett barn
genom en adoptionsorganisation
kan du få bidrag om barnet är yngre än 10 år,
och om föräldrarna bor i Sverige.

Bidraget är 40 tusen kronor.

Du skickar en ansökan om bidrag
till Försäkringskassan
inom 1 år efter att du har fått beslut
om att du får adoptera.

Adoptivföräldrar har rätt att få föräldrapenning
om barnet är under 10 år.

Ensamstående adoptivföräldrar får ett särskilt bidrag,
Det kallas underhållsstöd.

Här är de auktoriserade adoptionsorganisationerna
i Sverige:

Adoptionscentrum
Box 30073
104 25 Stockholm
Telefon 08 - 587 499 00
Fax 08 - 587 499 99
E-post adoption@adoptionscentrum.se
Hemsida: www.adoptionscentrum.se

Adoptionsföreningen La Casa
Box 7521
103 72 Stockholm
Telefon: 031-29 28 01
Fax: 031-29 28 01
E-post:lacasa@home.se
Hemsida: www.lacasa.nu

Barnen Framför Allt
Energigatan 11
434 37 Kungsbacka
Telefon: 0300 - 331 31
Fax: 031-0300-331 30
E-post: adoption@bfa-a.se
Hemsida:www.bfa.se

Barnens Vänner, BV
Box 123
Ängsholmen 1C
943 23 ÖJEBYN
Telefon: 0911 - 665 00
Fax: 0911 - 665 11
Hemsida: www.bvadopt.se
E-post: bv@bvadopt.se

FFIA Familjeföreningen för internationell adoption
Box 12027
402 41 Göteborg
Telefon: 031 - 704 60 80
Fax. 031 - 24 58 36
Besöksadress: Karl Johansgatan 41-43
E-post:adoption@ffia.se
Hemsida: www.ffia.se

På MIA:s webbplats www.mia.eu hittar du:
• Adresser till adoptionsorganisationer och adopterades föreningar
• Exempel på var man kan få råd och stöd efter adoptionen
• Tips på böcker och filmer
• Länkar till hemsidor om adoptioner
• Blanketter