När ett barns föräldrar av olika anledningar inte kan ta hand om sitt barn kan adoption vara en lösning för att ge barnet en ny familj. Varje adoption ska komma till för barnets skull, för att barnet ska få föräldrar och ett hem att växa upp i.
Adoptioner av utländska barn till Sverige har förekommit sedan slutet av 1950-talet. Ungefär 49 500 adopterade barn har kommit till Sverige och cirka hälften av dem är nu vuxna. Varje år adopteras ytterligare ca 800 barn från utlandet av familjer i Sverige. Barnen kommer från ett 25-tal länder i Asien, Latinamerika, Östeuropa och Afrika. Under 2009 kom de flesta barnen genom auktoriserade adoptionsorganisationer från Kina (245), Sydkorea (95), Vietnam (64), Colombia (50), Taiwan (46), Sydafrika (38) och Indien (35). Mer statistik. Verksamheten regleras av svensk lagstiftning och internationella konventioner. Sverige, liksom flertalet av världens stater, har anslutit sig till FN:s konvention om barnets rättigheter. Sverige har vidare, tillsammans med 81 stater, anslutit sig till 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Enligt de båda konventionerna ska internationell adoption ske med beaktande av barnets bästa.
Haagkonventionen bygger på ett system av samarbete mellan barnets ursprungsländer och mottagarländerna. Innan det blir fråga om en internationell adoption ska myndigheterna i barnets ursprungsländer utreda om barnet kan få en ny familj i sitt hemland. Om detta inte går ska de utreda om det är till barnets bästa att adopteras i ett annat land. Myndigheterna i mottagarländerna är ansvariga för att de blivande adoptivföräldrarna är väl förberedda och lämpliga att ta emot och adoptera ett barn från ett annat land. I Sverige sker detta genom en obligatorisk föräldrautbildning, hemutredning och socialnämndens beslut om medgivande.
När adoptionen är genomförd har myndigheterna i mottagarländerna ett ansvar för att tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som barnet och dess nya föräldrar kan ha.
Adoption av barn till Sverige får förmedlas endast av auktoriserade sammanslutningar. Fem sammanslutningar har auktorisation av Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (MIA), som också har tillsyn över verksamheten. En förutsättning för att en sammanslutning ska få auktorisation är bl.a. att den kommer att förmedla adoptioner på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt, utan vinstintresse och med barnets bästa som främsta riktmärke. När det gäller förhållandena i de länder Sverige adopterar barn ifrån är det viktigt att dessa länder har en reglering av internationell adoption, som beaktar de grundläggande principerna i FN:s barnkonvention och 1993 års Haagkonvention.